en känsla av Göteborg, och en längtan av Stockholm
Igår hade jag många tillbaka blickar från alla gånger man var i Göteborg.
Jag minns precis när man var liten och man låg och tåget, och somnande till varje dunk..
Man vaknade och satte sig i korridoren för att äta frukost, och nyfiket titta ut..
Man var liten och tuff! Gick nerför gatan där faster bor, köpte alltid choklad-cigaretter. Oboy, dom var faktiskt goda.
Gick man hela gatan ner så såg man topparna av Liseberg, min faster bor helt perfekt till. Läget kan inte vara bättre. På den tiden var man då inte heller åkrädd för alla karuseller. Numera skriker man konstant genom hela trippen. Det är fruktansvärt, och jag är dörädd för att ramla ur eller bli fastnande på otäcka ställen. Men som sagt, liten och tuff.
Man var alltid i Göteborg sådär vid vårkanten och framemot sommaren. Allt var så fint.
Blommorna var på väg ut om de inte redan slagit ut.
Dofterna var unika, och jag saknar de fruktansvärt.
Vill tillbaka.
Men jag känner att förtillfället, så nöjer jag mig ganska bra med Stockholm den 27 mars.
Jag får ju faktiskt åka tåg ner. Bussen hem för bli en annan historia.
Men med min underbara klass, shit! Det kommer bli härliga dagar (och nätter),
vi kan ju sova för mycket heller. Och känner jag min klass rätt så kommer nog några ha problem att somna.
Och de kommer garenterat störa alla andra och så blir det tjaffs, haha. Längtar redan ( :
Än en gång, jag längtar.