annakarindahlstrom

jag är på äckligt bittert humör.de senaste nätterna och dagarna har varit rena rama mardrömmen. en sån som jag inte vill leva i. det har funnits små stunder av hopp men det är endå sån här "vill-inte-leva-dagar"..
helst av allt skulle jag bara vilja skrika och gråta som ett litet barn tills mamma kom och löste mina problem.
men för det första ska jag numera vara vuxen? och för det andra så kan ingen lösa mina problem? det är något som jag på något sätt måste klura ut hur jag ska lösa alla dessa situationer..

jag hatar att problemen dras till mig, det är som att jag är byggd av nån jävla magnet
och jag hatar det för att jag har sagt till mig själv att detta inte ska bli en likadan höst/vinter som det alltid blir.
jag tänker inte.inte.inte.inte hamna där igen.som jag kämpade för att komma upp. och jag känner om jag fortsätter så här så kommer jag liks ramla dit igen.. jag försker av alla mina krafter och ork men jag måste få nånting tillbaka i gengäld, annars kvitttar livet för min del.

och jag hatar mig för att jag ens orkar bry mig om människornas beteende runt omkring mig.. -are you who you want to be?

dessutom är jag en anning besviken på vår yearbook, allt som skulle vara är är INTE med. Saker som de sa stämmer då inte.

adjö värld.