niclas är min medicin.
Ibland känns världen hemskt liten och livet alldels för kort.
Min natt var en mardröm. Det går inte beskriva för att man ska förstå vilka känslor som bubblar upp inom en.
Jag fick flashbacks till Kambodja och en sak som hände där en natt. Allting var i princip lika dant förutom att denna gång var det jag som allting hände med.
Av allt som hände så fick det mig att börja tänka på livet, döden, ja allt. Och en sak som jag börjar tro på, är människor som säger att när man ligger på dödsbädden så ser man ett ljus som man ska vandra mot.. Jag såg inget ljus men när jag låg avsvimmad på golvet och väl började komma till medvetande igen så var det precis som att jag drömde en dröm. I min dröm så var jag och min syster ute och rodde på ån hemma, allting var så fridfullt och lungt. Precis så som jag älskar det hemma. Det kanske låter orimligt, men man förstår nog inte det själv förrän man hamnar i situationen.
Jag hoppas att när jag dör så drömmer jag en fin dröm om mitt liv, om all lycka jag fått uppleva osv.
Om man på det ser ett ljus som man får vandra mot så är det nog en bonus för mig.
Nu vet jag vet var jag vill dö, var jag ska spridas. Och jag vet att jag vill dö en snabb fridfull död.
Nu ska jag faktiskt upp och jobba. Jag som egentligen hade passet 12.00-21.00 kortade ner kvällen så jag nu istället börjar 16.00. Idag mår jag, trots allt som hänt bra. Det enda som inte vill ge sig är en huvudvärk och en trötthet som ligger och gungar i kroppen. MEN nu ska jag rycka upp mig och sätta ett leende på läpparna.
Ses.
Min Kärlek!
Min natt var en mardröm. Det går inte beskriva för att man ska förstå vilka känslor som bubblar upp inom en.
Jag fick flashbacks till Kambodja och en sak som hände där en natt. Allting var i princip lika dant förutom att denna gång var det jag som allting hände med.
Av allt som hände så fick det mig att börja tänka på livet, döden, ja allt. Och en sak som jag börjar tro på, är människor som säger att när man ligger på dödsbädden så ser man ett ljus som man ska vandra mot.. Jag såg inget ljus men när jag låg avsvimmad på golvet och väl började komma till medvetande igen så var det precis som att jag drömde en dröm. I min dröm så var jag och min syster ute och rodde på ån hemma, allting var så fridfullt och lungt. Precis så som jag älskar det hemma. Det kanske låter orimligt, men man förstår nog inte det själv förrän man hamnar i situationen.
Jag hoppas att när jag dör så drömmer jag en fin dröm om mitt liv, om all lycka jag fått uppleva osv.
Om man på det ser ett ljus som man får vandra mot så är det nog en bonus för mig.
Nu vet jag vet var jag vill dö, var jag ska spridas. Och jag vet att jag vill dö en snabb fridfull död.
Nu ska jag faktiskt upp och jobba. Jag som egentligen hade passet 12.00-21.00 kortade ner kvällen så jag nu istället börjar 16.00. Idag mår jag, trots allt som hänt bra. Det enda som inte vill ge sig är en huvudvärk och en trötthet som ligger och gungar i kroppen. MEN nu ska jag rycka upp mig och sätta ett leende på läpparna.
Ses.
Kommentarer
Trackback