annakarindahlstrom

Efter fyra BRA dagar i umeå kom jag hem till en liten katastrofartad miljö skulle jag vilja säga.
Mr. Z hade jobbat hårt i veckan på att bita i allting som han vet skulle göra mig upprörd som t.ex. min NYA tapet (trots omständigheten har den klarat sig ganska så bra), mina klackeskor, kablar, skoskåp, andra skor och diverse saker.

Och Mr. N hade inte städat rummet efter tapetseringen vilket jag tyckte att han gott kunde göra. Med andra ord, det var inte så kul att komma hem så där på fredagkväll. Jag drar slutsatsen att nillepillepäronpung inte klarar sig utan mig.

Tillbaka till ume igen. Där hade jag som sagt fyra, fisfria dagar från Mr. Z. Jag lovar er, det finns ingen värre. Och jag vet folk som kan vittna på det haha (; Dagarna var fylld med massa mys, fika på café, stan, idol, fina middagar, besök på haga och i holmsund och allt detta med underbara människor.

Äntligen träffade jag familjen Almqvist/Persson. Rasmus har växt så otroligt och vilken charmör han växt till.
Han fick verkligen tant på fall (: Han sprang, prata, tjoa och hade sig. Rena buskarten.

Kvällen efter haga tog jag bussen till holmsund, först fick jag nästan inte ens åka med när busschaufören sa att jag ju redan hade använt min förköpta bussbiljett. Nej sa jag, jag hade ju nyss köpt den. Men vad säger att en busschauför ska tro på en sån simpel förklaring! Tur jag redde ut hela historien genom att visa mitt kvitto på biljetten. Sedan skratta så klart chaufören och skulle berätta heeeeeela hisorien om vad som var fel, jag skrattade lite falskt och försökte visa att jag hört nog genom att ta några steg bak i bussen.
Tillslut fick jag sätta mig ned och pusta ut. Vi var två stycken som åkte från umeå till homsund, jag och en kille till. Så klart sätter killen sig i sätet framför mig. Känns lite lustig när det finns en hel buss tom. Men men! Till holmsund tog jag mig och tillbaka iallafall. Viggo hade så klart också växt. Han har hunnit bli fem månader. Stora killen!

Medans jag diktat ihop detta så har jag också hunnit svära en jädra ramsa om varför jag inte kommer mig in på kommunals akassa. Jag kommer inte ens fram till huvudsidan. Trevliga tider det här!

Idag har jag bakat en kaka, till mitt kalas nästa vecka. Då jag blir ännu older än vad jag vill.
Och ikväll ska det spacklas i hallen. Sista etappen nu på tapetseringen! Jiho, snart har man kanske ett liv?

Vad man får tolka själv så ser det ut som jag är arbetslös.
För första gången av de fem år jag hunnit jobba i mitt liv så har jag inget jobb att gå till.
Blandade känslor. Känns som att jag på ett vis firade arbetlösheten igår med fika, dricka portvin och se män som hatar kvinnor. Jag är glad samtidigt som jag är arg, frustrerad, besviken och lättad. Ärligt vet jag inte vad jag ska känna. Jag är så klart stressad av situationen. Jag vill jobba och tjäna mina egna pengar. Men som många skämtar, "nu lämnar jag det sjunkade skeppet". Vad tänker framtiden ge mig, det får vi se. Det enda jag vet är jag säkerligen har en lång väg att vandra.